05 mandag nov 2012
Posted in Kjente dikt
Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.
Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet
människan som lån.
Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
Inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra –
Ensam, utan spår.
– Pär Lagerkvist
02 fredag nov 2012
Posted in Kjente dikt
Jag tror inte på ett liv efter detta
Jag tror på detta liv
Och nu, när saven slutat stiga och jag har hunnit
Till sensommaren, min årstid, minns jag
Hur ångestfyllt jag förr tyckte syrsorna filade,
Tycker så inte längre.
Det är redan skumt
Och åkervägens smala rödskiftande band
Försvinner in i dungar, löper ut ur dungar:
Om varje vägkrök ett mysterium
Av färgernas och ljusets egenliv
Det är skönt att gå
En gammal gärdsgård är också med
Det är den stund då stenarna tänker som bäst
Det är den stund då denna stora varelse
Andas och doftar. Vilka färger i skymningen!
Trädorna lila, stenar i tankfullt skiftande blått
Och lövskogen så rik på skiftningar
Som vore den sitt eget sus!
Ett gult löv är ännu en dyrbarhet
På ena sidan vägen sädesfält
och på den andra sidan barrskog
och säden gul till röd och i skylarna guldbrun
och den sandröda vägen, jag älskar sådana enkla vägar
bara för gående och för grova fordon efter fromma hästar
Sådana vägar tycks mig lika goda som någon livsfilosofi
Och varje landskap, varje skiftning i landskapet, innehåller alla möjliga landskap
och detta liv innehåller alla möjliga liv:
Syrsornas, lysmaskens, grävlingens – alla tänkbara liv
Och det är detta liv som skall fortsätta, som fortsätter
också högre och högre upp, i andra sfärer
Där pågår just nu detta liv
Som också är kvällsmolnens liv, och stjärnornas, och de befolkade världarnas,
Och de osynligas liv, och de dödas
Ty något annat liv finns inte:
Alla lever de och skall leva
och alla ger av sitt liv åt alla och lånar sitt ljus åt alla
och det är inte ett gott och inte ett ont
Det bara är
Det finns en lyckokänsla som kommer sällan men kommer ändå
Det finns detta vårt fornimmandes vittnesbörd
och detta att vara till.
Flyktigt är allt medvetande
men flyktigt är inte fåfängligt.
Så sluts min bukoliska sång.
01 torsdag nov 2012
Posted in Forfattersitatet
And above all, watch with glittering eyes the whole world around you because the greatest secrets are always hidden in the most unlikely places. Those who don’t believe in magic will never find it.
24 onsdag okt 2012
Posted in På Nattbordet
På nattbordet mitt akkurat nå ligger Det kommer en pike gående av Inger Hagerup. Boka er en samlet utgave av hennes erindringsromaner Det kommer en pike gående (1965), Hva skal du her nede (1966), og Ut å søke tjeneste (1968). Alle titlene er en del av samme dikt, noe som også reflekterer lyrikeren Hagerup.
I denne erindringsromanen forteller Inger Hagerup ærlig om sin oppvekst med moren, som tidlig ble enke, og broren. Den lille familien flyttet rundt omkring i landet og bosatte seg hos slektninger, alltid i henhold til Ingers onkler forslag og råd, og hun forteller om en barndom som ikke alltid var like lett når hun aldri følte at hun hadde sitt eget hjem. Flere av hennes nærmeste venninner rammes også av sykdom som tuberkolose, og det er gjennom skriving av dikt Inger etterhvert får uttrykt sine følelser. Etterhvert følger ungdomstid, gutter og ulike prøvelser i yrkeslivet, blant annet som guvernante hos en familie i Nord-Norge.
Det kommer en pike gående er en fin og nær erindringsroman der man kommer tett på den unge Hagerup. Her skildres nydelig følelser som sorg, sjalusi og forelskelse, og ikke minst den store driven etter å komme seg frem i livet gjennom skrivingen.
03 onsdag okt 2012
Posted in Forfattersitatet
27 torsdag sep 2012
Posted in Forfattersitatet
26 onsdag sep 2012
Posted in På Nattbordet
Boka som ligger på nattbordet mitt akkurat nå er Glassklokken av Sylvia Plath. Denne utgaven er kjøpt på loppemarked, og jeg ble så glad da jeg fant denne skatten. Glassklokken ble utgitt i 1963, like etter Plaths død, og det er sterke selvbiografiske elementer i denne undergangsromanen. Romanen handler om Esther Greenwood, en ung kvinne fra en småby som kommer til New York for å jobbe som lærling i et moteblad. Hun sliter med å finne seg til rette i det pulserende, moderne storby-miljøet, får et psykisk sammenbrudd og prøver å ta sitt eget liv. Etter selvmordsforsøket blir hun innlagt på psykiatrisk sykehus, og vi følger hennes kamp under glassklokken. Sylvia Plath var selv suicidal store deler av livet, og lyktes dessverre til slutt med å ta livet sitt ved å legge hodet inne i gassovnen, mens de to barna hennes sov i naborommet.
26 onsdag sep 2012
Posted in Kjente dikt
Den dag kjem aldri at eg deg gløymer,
for um eg søver, eg um deg drøymer.
Um nott og dag er du like nær,
og best eg ser deg når myrkt det er.
Du leikar kringom meg der eg vankar.
Eg høyrer deg når mitt hjarta bankar.
Du støtt meg fylgjer på ferdi mi,
som skuggen gjeng etter soli si.
Når nokon kjem og i klinka rykkjer,
d’er du som kjem inn til meg, eg tykkjer:
Eg sprett frå stolen og vil meg té,
men snart eg sig atter ende ned.
Når vinden lint uti lauvet ruslar,
eg trur d’er du som gjeng der og tuslar!
Når sumt der burte eg ser seg snu,
eg kvekk og trur det må vera du.
I kvar som gjeng og som rid og køyrer,
d’er deg eg ser; deg i alt eg høyrer:
I song og fløyte- og felelåt,
men endå best i min eigen gråt.
Litteraturen og Livet 